Svensk ordbok 2009, webbversion

dra` sig verb drog dragit, pres. drar drag·it1ibl. med partikel, särsk.ur (långsamt) förflytta sig Nollpubliken började dra sig mot ut­gångarna○äv. bildligthan vill dra sig ur affärenvid 70 års ålder har man rätt att dra sig till­bakadra sig (ur) (ngnstans)dra sig till minnesseminne 1 sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. dragha sik 2vanligen med partikelnfram ha till­räckligt med pengar för att existera men inte mycket mer Nollhan har det inte fett men han drar sig fram på något sättdra sig (fram)sedan ca 17703hysa betänkligheter psykol.han drog sig för att säga sin mening rent utdra sig för ngt/att+Vsedan 17314sakta sig om klocka tid.○ibl. äv.i vissa ut­tryck forta sig klockan drar sig föredra sigsedan 17905lata sig vanligen säng­liggande psykol.det är skönt att ligga och dra sig på söndags­morgnarnadra sigsedan 1773