Svensk ordbok 2009, webbversion
verb drog dragit, pres. drar
drag·it1ibl. med partikel, särsk.ur
(långsamt) förflytta sig
Nollpubliken började dra sig mot utgångarna○äv. bildligthan vill dra sig ur affärenvid 70 års ålder har man rätt att dra sig tillbakadra sig (ur) (ngnstans)dra sig till minnesseminne 1
sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. dragha sik
2vanligen med partikelnfram
ha tillräckligt med pengar för att existera
men inte mycket mer
Nollhan har det inte fett men han drar sig fram på något sättdra sig (fram)sedan ca 17703hysa betänkligheter
psykol.han drog sig för att säga sin mening rent utdra sig för ngt/att+Vsedan 17314sakta sig
om klocka
tid.○ibl. äv.i vissa uttryck
forta sig
klockan drar sig föredra sigsedan 17905lata sig
vanligen sängliggande
psykol.det är skönt att ligga och dra sig på söndagsmorgnarnadra sigsedan 1773